
Jag känner mig sårad, arg och ledsen men samtidigt känner jag en stor saknad. En saknad efter det som varit, en saknad efter det som fått mig att må så bra.
Nu lever jag bara i en stor bubbla av förvirring, och med en massa känslor som jag inte får nån ordning på. Och jag har en rädsla över att jag inte kommer kunna känna så här för en person igen. Jag har verkligen aldrig känt så här starkt för någon förut.
För övrigt så är jag förkyld, har mensvärk, har en värdelös praktikplats och hittar ingen ny heller. Livet är allt bra underbart ibland....just keep swimming!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar