Äntligen frisk

Nu har jag äntligen blivit av med min förkylning. Körde första träningspasset igår, men det var sjukt tungt. Jobbigaste spinningpass jag någonsin kört. Men tror det var bra för idag känner jag mig pigg, det körde nog skiter ur kroppen så att säga.
Snart ska jag köra body pump och efter det hem till Andreas på lite filmkväll. Jag har haft en lugn och skön dag idag, mina föräldrar åkte till stugan igår. Så skönt att få ha huset för sig själv ibland. Jag har njutit fullt ut av tystnaden och jag har lagat god mat och ätit jordgubbar =)

I morgon ska jag och Mirjam ha en riktig tjejkväll, jag längtar så. Vi ska äta mat på rådhusgården och efter det bio, och sen gå ut nånstans och dricka vin och snacka om allt mellan himmel och jord. Det är precis vad vi båda behöver just nu.

På torsdag åker jag upp till stugan i härjedalen, och sen på fredag åker jag vidare till Norge, närmare bestämt Röros.

Bio

Min envisa förkylning vägrar släppa greppet om mig. Nu har jag varit sjuk sen i onsdags, och jag är så jävla less. Jag har i alla fall blivit bättre men är snuvig och lite hostig än. Jag hade tänkt att jag skulle kunna börja träna idag, men får nog skjuta upp det en dag till. I morgon tänker jag nog träna vare sig jag är frisk eller inte. Jag behöver det för att bevara min mentala hälsa. För tillfället är jag så arg och less på alla människor, inklusive mig själv. Men speciellt mina föräldrar dom går mig på nerverna. Tack och lov åker dom till stugan i morgon så jag slipper dom ett tag.

I kväll ska jag träffa Andreas och vi ska gå på bio och se "Knight and day" hoppas att det kan muntra upp mig lite. Har suttit här hemma helt isolerad från omvärlden nu några dagar, så ska bli skönt med lite miljöombyte och träffa en god vän.

Typiskt

När jag äntligen efter två veckor blivit bättre från min magkatarr så kommer en förkylning. Jag vaknade igår med lite känningar i halsen, men jag tyckte det blev bättre under dagen.
Men när jag vaknade idag så var halsmandlarna stora som fotbollar i halsen och näsan heltäppt. Så himla typiskt jag som precis börjat äta ganska normalt igen och vill träna. Nu har jag inte tränat sen i fredags, jag blir så frustrerad.

Igår hade jag i alla fall en helmysig dag tillsammans med Andreas. Idag ligger jag i soffan och vilar och försöker bli frisk.

Bakfull

Idag är jag bakfull nå så in i h-vete, mår inte alls bra. Men jag antar att jag bara har mig själv att skylla, nästan. Jag funderar allvarligt på att bli nykterist, men det håller nog inte i sig så länge.

Hur som helst var kvällen igår kul men också supergalen. Men man måste få vara det ibland.
M ringde mig vid tio igår ikväll och frågade om jag ville vara med på tisdagskul i Rättvik. Det var tydligen nån kompis till Petter som skulle vara DJ, och sen var det ett band från Göteborg som spelade.

Jag fick tio minuter på mig att göra mig i ordning, sen var dom här. Även resan till Rättvik gick fort, jag kör fort men Petter är värre kan jag säga. Som max såg jag 210 km/h på hastighetsmätaren. Vi drack öl i bilen upp, vi drack öl och drinkar där och sen öl i bilen hem. Usch! Men bandet som spelade var riktigt bra och jag och Ida hade en sjukt rolig kväll.
Sandra du skulle älskat dialekten på dom i bandet.

Vi kom till Falun vid fyra i morse tror jag, och M skulle upp och jobba klockan sju. Men han flexade lite så vi sov till nio. När jag vaknade så var jag sjukt nära att spy i sängen, men klarade mig. Fy det var riktigt länge sen jag var så bakis. Jag ska inte dricka så mkt öl helt enkelt. Sprit, vin och cider är bättre.

Nu ikväll ska jag träffa Mirjam och vi ska gå på Rådhusgården. Jag kommer garanterat köra på alkoholfritt. Kanske ett glas rosévin men inte mer än så. Absolut inte!

Verkligheten har vip-kort

Åh jag älskar Mia Skäringer, hon skriver så himla bra. Härligt med någon som vågar vara så ärlig och inte förfinar allt hela tiden. Har fastnat lite extra för några stycken och här kommer ett av dom:

"Det går inte att tänka igenom allt alla gånger. Jag vet folk som tänker igenom livet istället för att leva och när de väl tänkt färdigt är allt för sent. Det blev inga barn. Inga resor. Inga fester. Men allt blev oerhört genomtänkt. Som en stor Jönssonligeplan. Utritat och planerat in i minsta detalj. Men förberedelserna gjorde att livet körde om. Förbi. Bort i tvåhundra kilometer och kom aldrig tillbaka. Man har ju typ en chans på sig och ingen repris på nätet (om man inte tror på reinkarnation och tröstar sig med att man minsann ska våga lite mer i nästa liv)."

Ur "Dyngkåt och hur helig som helst"

Ett riktigt hem

Jag har haft en skön helg i stugan. Det är som att axlarna åker ner till tårna och pulsen går ner till normal hastighet så fort jag kliver ur bilen. Ett sånt skönt lugn. Och inte blir jag rastlös där heller. Här hemma kan jag bli det om jag inte vet vad jag ska göra, men inte där uppe.

När jag är där lever jag i nuet fullt ut, och jag kan tänka klart. Mina tankar flödar fritt och det finns inga begränsningar.

Tyvärr hade inte min kära katt en lika bra helg. Doris tyckte inte om sin kattvakt så hon stack. Men lyckligtvis kom hon tillbaka sent igår kväll, men jag hann bli riktigt orolig. Och hon var minst sagt hungrig när hon kom. Sen somnade hon skönt i min säng, lilla gumman.

För tillfället så längtar jag så mycket efter att få ett eget hem igen. Att flytta in i en riktigt fin lägenhet som jag valt med omsorg. Att möblera upp den med mina möbler. Det känns som att mitt liv för tillfället står på paus, och jag vill så gärna trycka på play igen.

Idag har jag städat, tvättat och röjt upp lite här. Nu ska jag ut i solen med en bok en stund sen blir det en fika med Zara. Tror jag ska ta med träningskläder och köra en vända på gymet efter det.